Säker mat tack vare EU-lagstiftning

Siluetten av Kantolas industriområde i Tavastehus har redan i 61 år dominerats av en industribyggnad i rött tegel. En gång i tiden producerade andelspartiaffären OTK:s kexfabrik bland annat sina populära Kantolas pepparkakor i byggnaden. I dag är Kantolas kex en del av norska Orkla och kexen tillverkas nu i Vilnius.

Vanajan Keksit Oy har fortsatt produktionen av inhemska kex, våfflor och pepparkakor i dessa utrymmen. Företagets verkställande direktör Jouko Salonen berättar att alla de råvaror som finns att fås i Finland också används. Från övriga EU-länder importeras bland annat choklad, kakao, fetter, stärkelser, vissa kryddor och packningsmaterial till Kantola. En del av råvarorna importerar Vanajan keksit själv och en del fås via importörer. Alla spannmål och största delen av packningsmaterialen är inhemska.

Genom EU-lagstiftning säkerställs att produkterna är äkta och säkra. Livsmedelsföretag har dock en övervakningsskyldighet som omfattar alla steg i produktionskedjan och de har ansvar för sina egna produkter. Vid Vanajan keksit går man noggrant igenom produktspecifikationerna, det vill säga produkternas tekniska information och laboratorieundersökningar från leverantörerna, exempelvis undersökningar om olika rester. Företagets samarbetspartner som importerar råvaror från olika delar av EU är bland världens största aktörer. Jouko Salonen litar på att kontrollen av råvarorna också är välfungerande i början av produktionskedjan.

Vilka risker kan det då finnas med importerade råvaror? ”Det kan finns en risk att produkterna är förfalskade. Till exempel kardemumma och kanel, som är dyrbara råvaror, kan i princip innehålla orenheter. De kommer till oss via en finsk importör och vi följer också själva noggrant att allting står rätt till med dem”, säger Jouko Salonen.

Inom EU är bekämpningsmedel noggrant reglerade. I råvaror är mängden restprodukter av bekämpningsmedel väldigt liten och Tullen kontrollerar det här med stickprov. Enligt Jonna Neffling, produktsäkerhetschef på Tullens bevakningsavdelning, består all myndighetstillsyn mer eller mindre av stickprovskontroller. ”Vi tar ett prov på en stor mängd, men hela livsmedelssektorns säkerhet kan inte garanteras genom bara myndighetstillsyn”, säger hon.

Tullen övervakar importen och mängderna är stora. Årligen undersöks och bedöms ungefär 3 500 produkter som omfattas av livsmedelslagen, vilket betyder att ett tiotal prov tas dagligen. Ungefär tre till fem produkter av ett importparti, där det kan ingå ett tiotal olika produkter, undersöks. ”Hos en produkt undersöks mellan en till tre aspekter som kan påverka kvaliteten och säkerheten. Dessutom bedömer vi förpackningspåskrifterna”, säger Jonna Neffling. Enligt henne är riskerna inom EU att det kan finnas rester av bekämpningsmedel och mykotoxiner från mögel, som exempelvis kan finnas i nötter.

I Finland har man knappt stött på produktförfalskningar, men Tullen håller även utkik efter dem. ”I Finland är handeln centraliserad och särskilt de stora aktörerna har etablerade leveranskedjor. Det har kanske bidragit till att det är svårt att komma undan med bedrägeri”, bedömer Jonna Neffling.

Renhet är nyckelfaktorn i Finlands matexport

Vanajan keksit exporterar sina produkter till resten av Norden. Dessutom har företaget fått EU-stöd för kartläggning av marknaden. Via Business Finlands exportprogram för livsmedels- och dryckesbranschen, Food from Finland, har företaget deltagit i mässor i Europa och Asien. ”Vi har potentiella kunder i Kina och Fjärranöstern. För att inleda samarbetet krävs det att vi investerar i en ny generation maskiner och utrustning, och i att utveckla teknologin”, berättar Jouko Salonen.

Marknadsundersökningen gav information om hurdana smaker man är van vid i Fjärranöstern i jämförelse med här. Exempelvis mängden socker i produkterna bör vara mindre i Kina än i Europa och i Mellanöstern bör den vara större. ”I Kina uppskattar man de finska varornas renhet, vilket är en nyckelfaktor. Produkterna måste ändå anpassas till den marknaden”, fortsätter Jouko Salonen.

Enligt Jouko Salonen är det viktigt för konkurrensen på marknaden att livsmedelstillsynen är enhetlig. ”Vissa regler och tillvägagångssätt gäller alla. Det medför förstås vissa kostnader, men tack vare det är konkurrensen mer rättvis.”

Enligt Annukka Markkula, som är chef för enheten för livsmedelsmikrobiologi vid Livsmedelsverket, förenklar en gemensam lagstiftning livet för företag som bedriver utrikeshandel och som också har verksamhet i andra EU-länder. ”I dagsläget har alla aktörer inom livsmedelsbranschen direkta eller indirekta förbindelser med andra länder. Aktörer som verkar regionalt eller inom vissa särskilda sektorer känner inte nödvändigtvis till fördelen med gemensamma regler lika bra som aktörer som sysslar med export eller import”, säger hon.

Salmonellaläget i Finland är bra

I EU:s gemensamma lagstiftning förutsätts vissa saker vad gäller livsmedlens tillverkningsplats, behandlingspraxis, transport, etikettering och marknad. Det finns också bestämmelser om företagens egenkontroll och hur myndigheterna ska övervaka livsmedelsbranschens verksamhet.

Det finns en utförlig lista över de uppgifter som ska finnas på förpackningarna. Till exempel alla ämnen eller produkter som orsakar allergier eller intoleranser måste tydligt märkas ut. Annat som måste anges är bäst före-datum eller utgångsdatum och vid behov också användningsvillkor och förvaringsinstruktioner. Dessutom måste tillverkarens namn och adress vara synliga på förpackningen, samt ursprungsland eller härkomstplats i enlighet med artikel 26 i förordningen om livsmedelsinformation.

Trots att största delen av bestämmelserna är gemensamma har olika länder också sin egen nationella lagstiftning. Ett exempel på Finlands egna nationella lagstiftning är den om salmonella. I Finland har man i årtionden aktivt försökt bekämpa salmonella och läget är betydligt bättre i Norden än i många andra EU-länder. Därför fick Finland extra skyddsåtgärder gällande salmonella: kött- och äggpartier som importeras till Finland måste testas för salmonella i ursprungslandet och testresultatet ska vara negativt. I Sverige och Norge finns det ingen skyldighet att utföra testning för salmonella, eftersom salmonellaläget där är lika bra som i Finland.

Ändringarna i EU-lagstiftningen de senaste åren har bland annat skärpt kontrollen av kontamination och från och med 2024 kommer också tillsatsämnen att övervakas. Vad gäller bestämmelserna om förpackningspåskrifter förbereds för tillfället ändringar som berör exempelvis de färgkodade Nutri-Score-näringsmärkningarna och det så kallade frukostdirektivet, det vill säga bestämmelser om flera livsmedel som ofta äts till frukost.

Denna artikel är skriven av en samarbetspartner till EU-kommissionens representation i Finland.