EU värnar om god badvatten- och luftkvalitet

Finlands badvatten hör till de bästa i EU. EU:s badvattendirektiv hör till en av många lagar som skyddar våra vatten. På kommunens webbplats håller Sari Andersson ett öga på både luft- och badvattenkvaliteten.

Tidig december vid Eirastranden i Helsingfors ser vattnet ut som en gröt av is. Ändå klättrar modiga vintersimmare nedför den gula stegen i det kalla vattnet. En av dem är 60-åriga fastighetsmäklaren Sari Andersson. ”Jag brukar komma hit under sommaren för att doppa mig. Under hösten fortsätter jag göra det regelbundet så att vattnet inte ska kännas så kallt under vintern”, berättar hon.

Vid stranden finns varken duschar eller omklädningsrum, så efter doppet måste Sari Andersson kvickt byta om till torra kläder på bryggan. Det är nästan 10 grader kallt, men som tur var bor hon inte långt från stranden.

Sari Andersson förvånas över att man kan simma i havet så nära storstadens centrum. Stranden är inte en så kallad EU-badstrand, vars vattenkvalitet har testats, så under sommarens badsäsong brukar hon i stället följa med vad det står på nätet om närliggande stränders vattenkvalitet. ”På sommaren är jag främst orolig över blågrönalger, medan jag under vintern bekymrar mig över att det i närheten finns en snötipp. Vem vet vad allt som följer med från gatorna i den plogade snön som sedan rinner ut i vattnet”, säger hon.

Viktigt att informera om badvattenkvaliteten

Tidigare var badvattenkvaliteten i Europa dålig. Nu för tiden är våra vatten renare eftersom mindre mängder obehandlat avloppsvatten släpps ut i våra vattendrag. Badvattnens kvalitet regleras i EU med en och samma lagstiftning, som ska se till att vattnen inte utgör en hälsorisk för invånarna och omgivningen.

Allmänna stränders badvattenkvalitet övervakas under badsäsongen – i största delen av Finland från och med den 15 juni till slutet av augusti och i de nordligaste delarna av landet från och med slutet av juni till mitten av augusti.

”Kommunens hälsoskyddsmyndighet övervakar vattenkvaliteten vid badstränderna och tar prover enligt EU:s direktiv. Genom proverna mäts andelen tarmbakterier i vattnen och efter badsäsongen överförs resultaten till EU. EU samlar sedan ihop resultaten från hela Europa och publicerar dem innan följande badsäsong inleds”, berättar Outi Zacheus, specialplanerare vid Institutet för hälsa och välfärd (THL).

Utöver skyldigheterna i EU-direktivet ska varje badstrands enskilda provresultat samt varje förekomst av blågrönalger undersökas och rapporteras i Finland. De så kallade EU-strändernas vattenkvalitet kan kollas upp på kommunernas webbplatser. 

Vid behov utlyses badförbud

Kommunens hälsoskyddsmyndighet kan vid behov utlysa badförbud vid en strand om vattnet bevisats vara av dålig kvalitet och befaras utgöra en hälsorisk. ”Vattenskyddet spelar en viktig roll för badvattenkvaliteten. De flesta av våra stränder anses vara av antingen utmärkt eller god kvalitet, men förstås finns det också stränder av sämre kvalitet. Om badvattnet klassificeras som dåligt reder lokalmyndigheterna ut hur bakterierna kommit ut i vattnet. Orsaken kan till exempel vara rikligt regn eller vattenfåglars spillning”, säger Outi Zacheus.

Det direktiv som reglerar övervakningen av badvattenkvaliteten kommer sannolikt att ändras, och Outi Zacheus hoppas att Finlands speciella omständigheter tas i beaktande i det nya direktivet. ”Till exempel har EU fastställt vissa värden för havsvatten, men våra kustvatten i Finland består av bräckt vatten som är känsligare än till exempel vattnet i Medelhavet. Det vore därför bättre att tillämpa ett högsta värde för sjövatten vid bedömning av kvaliteten på bräckt vatten.”

Man kan själv påverka luftkvaliteten

Sari Andersson brukar tillbringa tid i sin stuga på vintern. Under stugvistelserna värmer hon bastun så att det ska vara trevligare att gå ner i vaken. Luftförorening som orsakas av vedeldning är ett problem som är specifikt för Finland, men trots det lider Andersson inte av dåligt samvete. ”Det skulle vara synd att inte kunna värma bastun med vedträ. Vi försöker minska på partikelutsläppen genom att värma bastun med björk som orsakar mindre utsläpp. Vi bränner inte heller skräp i stugan.” 

Katriina Kyllönen, forskare vid Meteorologiska institutet, tröstar och säger att de som värmer bastun med vedträ i sina stugor inte är de största bovarna. Däremot ska man undvika att elda med vedträ i tätbebyggda bostadsområden. ”Det här är saker vi själva kan påverka genom att till exempel undvika att bränna skräp och fuktig ved. Att byta ut en gammal eldstad mot en ny bidrar också till mindre utsläpp”, råder Katriina Kyllönen.

Bränning av vedträ har under det senaste året blivit vanligare på grund av de höjda elpriserna. ”Vi på Meteorologiska institutet följde förra vintern intresserat med hur allt detta påverkade luftkvaliteten. Vintern var dock mild, så gränsvärdena överskreds inte mer än vanligt, men om den här vintern är mycket kallare kan situationen se annorlunda ut i år”, säger Katriina Kyllönen.

Största delen av luftföroreningarna i Finland orsakas dock av gatudammet som uppstår varje vår.

Trafiken är en annan av orsakerna till luftföroreningar i Finland, men i resten av världen är situationen märkbart sämre. ”Inte ens industrin är ett lika stort problem nu längre. Ur ett europeiskt perspektiv ligger Finland bra till vad gäller luftkvaliteten”, påpekar Katriina Kyllönen.

Luftkvalitetsdirektivet ska skärpas

Bevarande av luftkvaliteten har fört med sig stora hälsofördelar. Då de första luftkvalitetsdirektiven publicerades på 1990-talet orsakade den dåliga luftkvaliteten omkring en miljon förtida dödsfall i Europa. ”Nu för tiden är dödsfallen enbart en tredjedel av det tidigare, och i Finland uppskattas det att bara ungefär två tusen personer dör i förtid på grund av dålig luftkvalitet. Det är dock förstås också för många”, säger Katriina Kyllönen.

EU har för tillfället två olika luftkvalitetsdirektiv. I det första luftkvalitetsdirektivet regleras gränsvärden för partiklar, svaveldioxid och kväveoxider i luften samt målvärden för ozon. I det så kallade metalldirektivet regleras däremot tungmetaller i luften som är skadliga för hälsan. ”Direktiven håller på att uppdateras och planen är att förena dessa två direktiv. Gränsvärdena kommer också att skärpas, för de följer helt klart inte WHO:s nya riktvärden gällande luftkvalitet”, berättar Katriina Kyllönen.

Enligt Katriina Kyllönen har Finland förberett sig väl inför ändringarna i direktiven, men det krävs ännu en hel del arbete för att nå de riktvärden som WHO lagt upp gällande luftkvaliteten.

Denna artikel är skriven av en samarbetspartner till EU-kommissionens representation i Finland.