Ursula von der Leyen: Ett nytt kapitel i den transatlantiska handeln – starkt om än inte perfekt

Varje dag skickas varor och tjänster för mer än 4,6 miljarder euro över Atlanten. Med 1,68 biljoner euro i handel om året har EU och USA den viktigaste ekonomiska relationen i världen. Därför är den överenskommelse som ingicks förra månaden viktig. 

Det har mycket skrivits om överenskommelsen. Saker som det är viktigt att bemöta direkt. Överenskommelsen utgör ett medvetet val – stabilitet och förutsägbarhet i stället för upptrappning och konfrontation. Föreställ er det, att den demokratiska världens två största ekonomier inte kan komma överens och startar ett handelskrig – de enda som firar det skulle ha varit Moskva och Beijing.

I stället kom vi överens. Det är en stark överenskommelse, om än inte perfekt. 

Vi anser att tullar är skatter på konsumenter och företag. Tullar ökar kostnaderna, minskar urvalet och gör ekonomier mindre konkurrenskraftiga. Om vi hade infört egna svarstullar hade vi riskerat att starta ett kostsamt handelskrig, med negativa följder för arbetstagare, konsumenter och industrier i EU. Och hur än upptrappningen hade sett ut, hade en sak varit säker: USA hade behållit sina högre och mer oförutsägbara tullar.

Det viktigaste inslaget i överenskommelsen var att vi satte en mycket fast gräns på 15 % på de flesta EU-produkter, även bilar och läkemedel. Genom att sätta en tydlig övre gräns för alla tullar skapar överenskommelsen klarhet och stabilitet för de miljontals européer vars försörjning är beroende av handeln med USA. 

15 % är tullsatsen för EU, och detta inkluderar allt.  EU är ensamt om att ha detta heltäckande tulltak. 15 % utan något därutöver. Detta står i kontrast till USA:s avtal med andra länder, där de nya bastullsatserna kommer ovanpå de gamla tullarna. Därför kan europeiska varor ta sig in på den amerikanska marknaden på gynnsammare villkor, vilket ger EU-företagen en tydlig fördel.

Vi är de enda handelspartner som har säkrat en exklusiv garanti om tulltak för läkemedels-, halvledar- och virkessektorerna.

Dessutom får vi ömsesidig tullfrihet för strategiska produkter som flygplansdelar, kemikalier och kritiska råvaror. Det här är inga abstrakta kategorier, utan är centrala för EU:s konkurrenskraft inom den teknik som kommer att definiera framtiden. Att hålla de här produkterna tullfria stärker både EU och USA. Och det finns ett tydligt åtagande från båda sidor att fortsätta att arbeta för att utöka listan.

Samtidigt har EU hållit fast vid sina grundläggande principer. Våra regler förblir oförändrade. Det är vi som bestämmer hur vi bäst kan hålla livsmedlen säkra, skydda människorna i EU på nätet och garantera hälsa och säkerhet. Den här överenskommelsen skyddar våra värden och främjar våra intressen.

Överenskommelsen markerar slutet på ett kapitel, men historien om EU:s framtida välstånd håller fortfarande på att skrivas. Våra ekonomiska förbindelser med USA är kanske våra viktigaste, men de är bara en del av en mycket större helhet. USA är den största destinationen för EU:s handel, men står trots det för endast omkring 20 % av varuexporten. 

Därför kommer EU att fortsätta att stärka och diversifiera handelsförbindelserna med länder i världens alla hörn för att möjliggöra export och skapa jobba och tillväxt i EU. Därför har vi de senaste månaderna enats om handelsavtal med Mexiko och Mercosur och fördjupat förbindelserna med Schweiz och Storbritannien. Därför har vi slutfört våra förhandlingar med Indonesien och siktar på att ingå ett avtal med Indien före årsslutet. Dessa partnerskap stärker förtroendet och samarbetet så att vi kan jobba med gemensamma globala utmaningar, däribland moderniseringen av det regelbaserade handelssystemet.

Men framför allt måste EU stärka sin egen förmåga att agera i en mer oförutsägbar värld. Det börjar på hemmaplan – genom att vi färdigställer den inre marknaden. Mario Draghi har med rätta påpekat att höga interna hinder och splittrade regler är mycket mer skadliga för tillväxten än tullar som införs av länder utanför EU. För närvarande är handeln mellan EU:s medlemsstater mindre än hälften av handelsvolymen mellan delstaterna i USA. Om Europa vill använda sin potential är detta vår mest akuta utmaning. När det gäller allt från att minska byråkratin till att främja gränsöverskridande tjänster vet vi vad som behövs för att frigöra EU:s konkurrenskraft – och den här kommissionen är orubbligt inriktad på att göra det. 

EU tänker långsiktigt. Det är vårt ansvar att färdigställa den inre marknaden, stärka konkurrenskraften och hållbarheten i morgondagens industrier och se till att EU förblir en stabil tillflykt i en alltmer osäker värld. Om vi vill ha ett starkt och oberoende EU måste vi ha både viljan och enigheten att forma det.