Strategisk framsynsrapport 2022: samverkan mellan den gröna och den digitala omställningen i ett nytt geopolitiskt sammanhang

I dag har kommissionen antagit 2022 års strategiska framsynsrapport om samverkan mellan den gröna och den digitala omställningen i ett nytt geopolitiskt sammanhang. Vi förbereder oss nu för att snabba upp båda omställningarna och i rapporten identifieras tio viktiga åtgärdsområden som syftar till att maximera synergieffekter och konsekvens mellan våra klimatambitioner och våra digitala ambitioner. Därigenom vill EU stärka den sektorsövergripande resiliensen och det öppna strategiska oberoendet, och stå bättre rustat inför nya globala utmaningar fram till 2050.

— Om vi ska kunna uppnå klimatneutralitet till 2050 måste vi frigöra digitaliseringens hela kraft. Men på samma gång måste hållbarhet vara själva kärnan i den digitala omställningen, säger Maroš Šefčovič, vice ordförande med ansvar för kontakter mellan institutionerna och framtidsfrågor. Den strategiska framsynsrapporten ger därför en närmare inblick i hur vi på bästa sätt ska samordna de båda målen, särskilt med tanke på den betydande säkerhetsaspekten till följd av de rådande geopolitiska förändringarna. Exempelvis kan återvinning från år 2040 bli en viktig källa till metaller och mineraler som behövs till ny teknik, om Europa lyckas åtgärda bristerna i fråga om råvaror. Den rätta vägen framåt handlar om att förstå denna samverkan mellan de två omställningarna, samtidigt som vi strävar efter ett öppet strategiskt oberoende.

Den gröna och den digitala omställningen ligger högst upp på kommissionens politiska agenda, som fastställdes av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen 2019. Efter Rysslands angrepp mot Ukraina ökar EU sin satsning på globalt ledarskap på både klimatområdet och det digitala området, med siktet ställt mot de stora utmaningarna, från energi och livsmedel till försvar och spjutspetsteknik. Mot bakgrund av detta innehåller 2022 års strategiska framsynsrapport en framtidsinriktad och övergripande analys av samverkan mellan de dubbla omställningarna, där hänsyn tas till ny och framväxande teknik samt de viktiga geopolitiska, sociala, ekonomiska och regleringsrelaterade faktorer som formar denna samverkan – dvs. deras förmåga att förstärka varandra.

Tekniken är en avgörande faktor för denna samverkan på väg mot 2050

Å ena sidan bidrar digital teknik till att EU kan uppnå klimatneutralitet, minska föroreningarna och återställa den biologiska mångfalden. Å andra sidan leder den ökade användningen av denna teknik till ökad energiförbrukning samt till mer elektroniskt avfall och ett större miljöavtryck.

Energi, transport, industri, byggsektorn och jordbruk – de fem sektorer som släpper ut mest växthusgaser i EU – är nyckeln till en framgångsrik samverkan mellan den gröna och den digitala omställningen. Tekniken kommer att spela en avgörande roll för att minska dessa sektorers koldioxidavtryck. År 2030 kommer de flesta koldioxidutsläpp att komma från teknik som finns tillgänglig i dag. Men för att uppnå klimatneutralitet och cirkularitet till 2050 behövs ny teknik, som för närvarande befinner sig i experiment-, demonstrations- eller prototypfasen.

Exempel:

• I energisektorn skulle nya sensorer, satellitdata och blockkedjor kunna bidra till att stärka EU:s energisäkerhet genom att förbättra prognoserna för produktion av och efterfrågan på energi, genom att förebygga väderrelaterade störningar eller genom att underlätta gränsöverskridande utbyten.
• I transportsektorn möjliggör en ny generation batterier eller digital teknik, t.ex. artificiell intelligens och sakernas internet, stora skiften mot hållbarhet och multimodal mobilitet mellan olika transportsätt, till och med kortdistansflyg.
• I industrisektorerna kan digitala tvillingar – en virtuell kopia av ett fysiskt objekt eller en process, med hjälp av realtidsdata och maskininlärning – bidra till bättre design, produktion och underhåll.
• I byggsektorn kan byggnadsinformationsmodellering förbättra energi- och vatteneffektivitet, vilket påverkar designval och byggnaders användning.
• I jordbrukssektorn, slutligen, kan kvantdatorteknik, tillsammans med bioinformatik, förbättra förståelsen av de biologiska och kemiska processer som behövs för att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel.

Geopolitiska, sociala, ekonomiska och regleringsrelaterade faktorer som påverkar denna samverkan

Den nuvarande geopolitiska instabiliteten bekräftar behovet av att inte bara påskynda den dubbla omställningen utan även av att minska det strategiska beroendet. På kort sikt kommer detta att fortsätta påverka energi- och livsmedelspriser, med betydande sociala konsekvenser. På medellång och lång sikt kommer t.ex. hållbar tillgång till råvaror som är viktiga för den dubbla omställningen att vara av oerhört stor vikt, vilket ökar trycket på att övergå till kortare och mindre sårbara leveranskedjor samt att lokalisera produktion till vänligt sinnade länder (s.k. friend-shoring) när det är möjligt.

För samverkan krävs också att EU:s ekonomiska modell bygger på välfärd, hållbarhet och cirkularitet. EU:s position när det handlar om att utforma globala standarder kommer att spela en viktig roll, medan social rättvisa och kompetensagendan ingår i förutsättningarna för framgång, tillsammans med mobiliseringen av offentliga och privata investeringar. Enligt beräkningar kommer närmare 650 miljarder euro att behövas i ytterligare framtidssäkrade investeringar per år fram till 2030.

Tio viktiga åtgärdsområden

I rapporten identifieras områden där politiska åtgärder krävs för att maximera möjligheterna och minimera de potentiella riskerna från den dubbla omställningen:

1. Stärkning av resiliensen och det öppna strategiska oberoendet i sektorer som är avgörande för den dubbla omställningen, t.ex. genom arbetet i den EU-omfattande observationsgruppen för kritisk teknik eller den gemensamma jordbrukspolitiken för att säkerställa livsmedelstrygghet.
2. Ökning av grön och digital diplomati, med hjälp av EU:s reglerings- och standardiseringsbefogenheter, samtidigt som EU:s värderingar och partnerskap främjas.
3. Strategisk hantering av tillgången till viktiga material och råvaror, genom att ha ett långsiktigt systemperspektiv för att undvika nya beroendefällor.
4. Stärkning av den ekonomiska och sociala sammanhållningen, genom att t.ex. förstärka det sociala skyddet och välfärdsstaten, där också regionala utvecklingsstrategier och investeringar spelar en viktig roll.
5. Anpassning av utbildningssystem så att de motsvarar den snabbt föränderliga tekniska och socioekonomiska verkligheten samt stöd för arbetskraftens rörlighet mellan olika sektorer.
6. Mobilisering av ytterligare framtidssäkrade investeringar i ny teknik och nya infrastrukturer – särskilt i forskning och innovation och synergieffekter mellan humankapital och teknik – där gränsöverskridande projekt är viktiga för att samla EU-resurser och nationella och privata resurser.
7. Utveckling av övervakningsramar för att mäta välfärd utöver BNP och bedöma de möjligheter digitaliseringen för med sig samt dess totala koldioxid-, energi- och miljöavtryck.
8. Säkerställande av ett framtidssäkrat regelverk för den inre marknaden, som främjar hållbara affärsmodeller och konsumtionsmönster, t.ex. genom att kontinuerligt minska administrativa bördor, uppdatera vår verktygslåda för statligt stöd eller genom att använda artificiell intelligens för att stödja beslutsfattande och privatpersoners engagemang.
9. Intensifiering av en global strategi för standardisering och utnyttjande av EU:s fördel som pionjär inom konkurrenskraftig hållbarhet, som bygger på en princip om att reducera, reparera, återanvända och återvinna.
10. Främjande av en robust ram för cybersäkerhet och säker datadelning för att bland annat säkerställa att kritiska enheter kan förebygga, stå emot och återhämta sig från störningar och i förlängningen skapa förtroende för teknik med koppling till den dubbla omställningen.

Vad händer nu?

Kommissionen kommer att fortsätta genomföra agendan för strategisk framsyn, och använda den som grund för initiativ i kommissionens arbetsprogram inför nästa år.

Den 17–18 november 2022 kommer kommissionen att vara en av arrangörerna av den årliga konferensen om det europeiska systemet för strategisk och politisk analys och diskutera slutsatserna i 2022 års strategiska framsynsrapport samt lägga grunden för 2023 års rapport.

Bakgrund

Strategisk framsyn stöder kommissionens framåtblickande och ambitiösa arbete för att uppnå ordförande Ursula von der Leyens sex övergripande ambitioner. Sedan 2020 utarbetas årliga strategiska framsynsrapporter utifrån fullständiga framsynscykler. Dessa rapporter ligger till grund för prioriteringarna i det årliga talet om tillståndet i unionen, kommissionens arbetsprogram och den fleråriga programplaneringen.

Årets rapport bygger vidare på 2020 och 2021 års strategiska framsynsrapporter, som var inriktade på resiliens som en ny kompass för EU:s beslutsfattande respektive EU:s öppna strategiska oberoende.

Analysen i 2022 års strategiska framsynsrapport bygger på en expertledd, sektorsövergripande framsynsstudie som genomförts av det gemensamma forskningscentrumet, kompletterad med breda samråd med medlemsländerna och med andra EU-institutioner inom ramen för det europeiska systemet för strategisk och politisk analys samt med privatpersoner genom en inbjudan att inkomma med synpunkter som offentliggjordes på Kom med synpunkter. Resultaten från framsynsstudien finns i det gemensamma forskningscentrumets rapport: Towards a green and digital future. Key requirements for successful twin transitions in the European Union (ej översatt till svenska).

Läs mer

Strategisk framsynsrapport 2022: samverkan mellan den gröna och den digitala omställningen i ett nytt geopolitiskt sammanhang

Webbsidan för strategisk framsynsrapport 2022

Frågor och svar om 2022 års strategiska framsynsrapport

Webbplatsen om strategisk framsyn

JRC:s vetenskapliga och politiska rapport: Towards a green and digital future. Key requirements for successful twin transitions in the European Union (ej översatt till svenska)